Charles Coborn

Charles Coborn, född Colin Whitton McCallum i Stepney, East London 1852, var en brittisk musikhallsångare och komiker. Han antog artistnamnet Charles Coborn, inspirerad av Coborn Road nära Mile End. Hans karriär började 1872 med en debut på Isle of Dogs. Mot slutet av 1870-talet fick han snabbt erkännande, och annonserades som "Dagens Komiker" på Oxford Music Hall och var känd för sina energiska framträdanden som enligt uppgift kunde fylla stora arenor som Spurgeons tabernakel eller Olympia.

År 1886 skrev han på ett berömt sätt om William J. Scanlans låt "My Nellie’s Blue Eyes" till "Two Lovely Black Eyes", en låt som blev hans signaturmelodi. Han framförde "Two Lovely Black Eyes" på Paragon Theatre på Mile End Road i London, och sminkade till och med sina ögon för premiären. Låten blev populär hos publiken över hela London. En annan låt han är ihågkommen för är "The Man Who Broke the Bank at Monte Carlo", vars rättigheter han köpte 1891. Coborn var inledningsvis tveksam till att framföra den på grund av dess komplexitet, men utförde slutligen denna låt omfattande över hela världen.

”Mannen som sprängde banken i Monte Carlo” blev ett definierande inslag i hans karriär; han uppskattade att ha framfört det cirka 250 000 gånger och sjungit det på 14 språk. Coborn turnerade omfattande, inklusive besök i New York City och Toronto 1900. Han medverkade i flera filmer sent i livet, bland annat (1934) och (1943), den sistnämnda vid den anmärkningsvärda åldern av 91 år. Charles Coborn dog i London 1945 och är begraven på Brompton Cemetery. Hans son, Duncan McCallum, tjänstgjorde senare som parlamentsledamot.