GiggleTime GiggleTime
Meny
Uppgradera till Premium Skicka in ett skämt Komiker Om oss Vanliga frågor Kontakt

Juridiskt
Integritetspolicy Användarvillkor Cookiepolicy Återbetalnings- och avbokningspolicy Källor
Logga in
Språk
Kategorier
Inställningar
Språk svenska
Trygghetsläge
Autouppspelning av slumpskämt
Aviseringar
Global talangkatalog

Komikerkatalog

Bläddra bland komikerprofiler, biografiska sammanfattningar, ursprungsland och officiella länkar.

Lägg till en komiker
1740 komiker
Alf Poier, komiker från Österrike
Verifierad Ej anspråk gjort
Österrike

Alf Poier

Alf Poier, född Alfred Poier den 22 februari 1967 i Judenburg, Steiermark, Österrike, är en österrikisk konstnär och stand-upkomiker. Han gick i folkskola i Sankt Peter ob Judenburg och tog examen från handelsgymnasiet i Judenburg 1987. Innan han inledde sin konstnärliga karriär hade Poier olika jobb mellan 1987 och 1995, bland annat nattvakt, servitris, kontorsarbetare, student och journalist. Poier började uppträda med kabaré i Graz 1995, och placerade sig initialt på andra plats i kabaré-tävlingen Kleinkunstvogel. Hans karriär fick fart med utgivningen av sitt första program, 'Himmel, Arsch & Gartenzwerg,' i augusti 1995. Han fortsatte att uppträda flitigt i Österrike och Tyskland efter denna debut. Han vann också den tyska comedy-utmärkelsen (Bästa nykomling) år 2000 och Österreichischer Kabarettpreis år 2002. Poiers verk kännetecknas av en unik blandning av kabaré, bilder och objekt, vilket skapar det han kallar ett Gesamtkunstwerk. Han deltog i Eurovision Song Contest med låten 'Weil der Mensch zählt' 2003, hamnade på sjätte plats och inkorporerade referenser till olika djur i en parodi på tävlingen. Han försökte representera Österrike igen 2005. Han har släppt flera album, inklusive Himmel, Arsch & Gartenzwerg (1996), Zen (2001), Alf singt die schönsten Lieder mit Band (2003), Lustige Lieder der Traurigkeit und Not (2005) och This Isn’t It (2010). Han släppte även flera DVD:er, som Mitsubischi (2008), Zen (2007), Kill Eulenspiegel (2007) och Satsang (2009). En låt han skrivit, 'Good Old Europe Is Dying,' orsakade kontroverser på grund av sina texter. Han öppnade sitt privata museum, 'Botschaft für Bewusstsein, Scheißdreck und Kunst,' i Eggendorf (Tullnerfeld) i september 2008. Efter en 26-årig karriär gick Poier i pension den 31 juli 2021, främst på grund av hälsoproblem, inklusive kronisk illamående och gastrit.

Alfred Dorfer, komiker från Österrike
Verifierad Ej anspråk gjort
Österrike

Alfred Dorfer

Alfred Dorfer hyllar från Österrike och arbetar som komiker, författare och skådespelare. Han rankas bland landets mest erkända cabaret artister och seriefigurer, en status stärkt av hans engagemang i många österrikiska filmer. Efter tidiga prestationer med ensemblen Schlabarett, fick han bredare berömmelse som både manusförfattare och ledningen av filmen Indien. För närvarande anses Dorfer vara en av de ledande satirer och författare i den tyskspråkiga sfären.

Karl Farkas, komiker från Österrike
Verifierad Ej anspråk gjort
Österrike

Karl Farkas

Karl Farkas, född i Wien den 28 oktober 1893, var en österrikisk skådespelare och kabaréartist. Han växte upp i Wien-Leopoldstadt med två systrar och en äldre bror, medan hans föräldrar, Moritz och Franziska Farkas, drev en skobutik. Hans mammas farbror var författaren Felix Salten. Även om hans föräldrar ursprungligen ville att han skulle studera juridik, valde han scenen istället och gick på k.k. Efter att ha gått Staatsrealschule Glasergasse studerade han sedan vid Wiens musik- och teaterhögskola. Han debuterade i Olmütz som tsarevitsj 1903, vilket inledde en karriär som inkluderade diverse scenframträdanden i Österrike och Mähren. Farkas' komiska resa tog en betydande vändning runt 1921 när han anslöt sig till Kabarett Simpl under Egon Dorn, där han arbetade som en 'Blitzdichter,' även känd som 'Die Zecke.' Han samarbetade med Fritz Grünbaum om Doppelconférences och kabarénummer som hade sin upprinnelse i Budapest. 1924 gifte han sig med skådespelerskan Anny Hán. Från 1926 arbetade han på Wiens Burgtheater, och 1927 presenterade han och Grünbaum Marischka Revue, som hade en lång framgångsserie med 430 föreställningar. Han skrev även texter till låtar som 'Wenn die Elisabeth nicht so schöne Beine hätt’' och 'Pflückt ein Mädl Ribisel.' Hans skrivande sträckte sig till revyer och musikalisk komedi, inklusive Journal der Liebe (1926), Wien lacht wieder! (1926), Die Wunder-Bar (1929), Der Traumexpreß (1931), Hofloge (1936), Dixie (1938) och Marinka (1945). Flera filmer baserades på hans verk, inklusive When the Soldiers (1931), By Candlelight (1933), Wonder Bar (1934) och bearbetningar av Hofloge och Bei Kerzenlicht . På grund av sin judiska härkomst tvingades Farkas i exil 1938, och flyttade genom Brno, Paris och slutligen New York. Under sin tid i New York skrev han diktboken Farkas entdeckt Amerika . Han skrev även librettot till Emmerich Kálmáns operetta Marinka . Han tjänstgjorde på de ryska, rumänska och italienska fronterna under första världskriget och mottog Silvermedaljen för mod. Efter återkomsten till Wien 1946 gifte han om sig med sin före detta fru och återupptog sina framträdanden på Kabarett Simpl 1950, där han regisserade fram till sin död den 16 maj 1971. Han medverkade ofta i österrikisk TV (ORF) från 1957 och var känd för sina 'Balances', och programledde 'Aktualitätlichkeiten' på Sender Rot-Weiß-Rot. Hans arbete fortsatte att uppmärksammas; 2014 medverkade han i den österrikiska revy-serietidningen Der Blöde und der Gscheite . Han skrev även manus för filmer som Lumpenkavaliere (1932) och Adventures on the Lido (1933).

Liane Augustin, komiker från Österrike
Verifierad Ej anspråk gjort
Österrike

Liane Augustin

Liane Augustin, född Liane Augustin den 18 november 1927 i Berlin, Tyskland, var en tysk-österrikisk sångare och skådespelare. Hennes familj flyttade till Wien 1944 på grund av bombanfallens påverkan i Berlin och hennes fars karriärförändring; hennes far, Karl Augustin, var en wieneraktör, och hennes mor var en konsertsångare från Frankfurt am Main. Inspirerad av Ilse Werner som tonåring fick hon sånglektioner och studerade senare musik. Tidigt i sin karriär, runt 1946, uppträdde hon på en klubb för amerikanska soldater, och 1949 hade hon säkrat ett skivkontrakt med Odeon, för att senare gå över till Elite Special/Austroton. Augustin uppnådde betydande framgång som nattklubbsångerska på Boheme Bar i Wien efter andra världskriget. Hon uppträdde ofta med Boheme Bar Trio, bestående av Michael Danzinger (piano), Laszlo Gatti (gitarr) och Willi Fantel (bas). Hennes röst beskrevs som att den hade en unik guttural klang, som blandade lekfulla, sårbara, sinnliga och sentimentala toner. Från 1951 framträdde det österrikiska rundradion (ORF) henne i hög grad, vilket gav henne radioprogram som utökade hennes rykte bortom Wien. Hon gjorde ett stort antal inspelningar, främst för Vanguard-etiketten, och hennes första LP släpptes i USA av Vanguard Records 1952. Hon medverkade i flera österrikiska filmer från 1953, inklusive Die Fiakermilli , Lavender , The Red Prince , And Who Is Kissing Me? , Liebe, die den Kopf verliert och Licht auf der Piazza . Augustins karriär inkluderade att representera Österrike i Eurovision Song Contest 1958 med låten "Die ganze Welt braucht Liebe," vilket gav henne 8 poäng och en femteplats av tio deltagare. Hon spelade också Polly Peachum i en inspelning från 1956 av Trelunoperan , en bedrift som belönades med Grand Prix du Disque. Hon uppträdde internationellt, inklusive ett framgångsrikt engagemang på New Yorks Town Hall 1961. Hon samarbetade flitigt med Robert Stolz och spelade in ett stort antal låtar med Wien Radioorkester. Hon deltog i de tyska Schlagerfestspielen 1964, men nådde inte finalen. Liane Augustin avled den 30 april 1978 i Wien.

Verifierad Ej anspråk gjort
Österrike

Liesl Löwinger

Liesl Löwinger, född Elisabeth Meinhard den 11 januari 1918 i Graz, Steiermark, var en österrikisk folulåtskrivare och komiker. Hon avled i Wien den 15 oktober 1980 till följd av en lunginfarkt, vilket beskrevs som en "tung smäll" för samhället i Altlengbach. Löwingers väg in i scenkonsten började med omfattande utbildning; hon studerade vid Graz Konservatorium och fick undervisning i piano, dragspel, röstcoachning, litteraturstudier, skådespeleri med Dorothea Neff, dans med Willy Fränzl och sång med professor Rittersheim. Hon gifte sig med folkteaterns skådespelare Paul Löwinger 1938, vilket ledde till hennes engagemang i den familjeägda teaterscenen som han ledde. Känd som en ”drastisk komiker” porträtterade hon ofta jordnära kvinnor med en stark lantlig karaktär, och gestaltade figurer som Mirzl, Zenzi, Kathi, Leni och Mitzi. Hon medverkade i ett flertal filmer mellan 1950 och 1970, däribland 'Der keusche Adam' (1950), 'Lachendes Wien' (1957) och 'Das Liab am Almsee' (1966). Löwinger Bühnen blev centralt för hennes arbete. Hon fick teatererfarenhet på Löwinger Bühnen, och tv-inspelningar av dess produktioner betraktas som kultklassiker. Hon medverkade i otaliga folklustspel tillsammans med Paul Löwinger och sin faster Gretl. Hon drog sig tillbaka från offentligheten 1970 för att fokusera på sin familj, som inkluderade tre barn: Sissy, Guggi och Paul Jr. Efter sin fars död 1988 tog Sissy Löwinger över ledningen av Löwinger Bühnen, som har turnerat i Österrike sedan 1997. Hon bidrog också väsentligt till Löwinger Bühnens programplanering, regi, skrivande under pseudonym och organisering av turnéer genom Tyskland och USA. Kulturminister Claudia Schmied hyllade Liesl Löwinger som en ”äkta skådespelare” som trollband publiken med humor, medan Niederösterreichs guvernör Erwin Pröll lyfte fram hennes bidrag till att sprida glädje genom sin skådespelarkonst.

Michael Niavarani, komiker från Österrike
Verifierad Ej anspråk gjort
Österrike

Michael Niavarani

Michael Niavarani, vars bakgrund kombinerar österrikiska och persiska arv, utför som en stand-up serie, skriver och visas på TV och i filmer, fortsätter den österrikiska kabarettraditionen. Hans skämt berodde ofta på den kulturella blandningen av hans uppfostran och placerade honom som en framträdande figur i Österrikes kabarégemenskap. Han har varit konstnärlig ledare för Viennese Kabarett Simpl sedan 1992, en plats som först öppnade sina dörrar 1912. 2010 tilldelades han det österrikiska Kabarettpriset, och han har samlat tre romerska utmärkelser.

Richard Waldemar, komiker från Österrike
Verifierad Ej anspråk gjort
Österrike

Richard Waldemar

Richard Waldemar, född Kramer den 3 maj 1869 i Wien, Österrike-Ungern, var en känd skådespelare och komiker. Han avled den 27 december 1946, även han i Wien. Till en början arbetade han för järnvägen innan han satsade på en scenkarriär, och gick då på en teaterskola för att förbereda sig för den. Waldemar inledde sin karriär som skådespelare 1890 i Troppau och hade därefter anställningar i Wiesbaden och München. Från 1893 blev han en hörnsten i Wiens teaterscen, med framträdanden på olika platser, inklusive Theater in der Josefstadt, Ronacher och Carl- och Raimundtheater. Han fokuserade initialt på seriösa roller, men blev senare känd som komiker. Hans framträdanden sträckte sig bortom Wien, med gästspel både nationellt och internationellt. Han medverkade i ett stort antal stumfilmer från och med 1908, inklusive "Der Stiefelputzer" (1908) och "Ein Walzertraum" (1908), och fortsatte att medverka i filmer under hela sin karriär, vilket nådde en höjdpunkt på 1930-talet. Han spelade också in ljudfilmer som "Lumpenkavaliere" (1932) och "Hotel Sacher" (1939). Waldemars komiska talang var uppenbar inte bara på scen och film, utan också i hans inspelningar. ”Kabarettvisor om den militära situationen”, en sjudels versform, spelades in 1915 på beställning från k. k. Österreichischen Militär-, Witwen- und Waisenfonds. Dessa satiriska verser hånade fienden och bekräftade truppernas säkerhet på seger, med en vers som imiterade en infanterist som skrev till sin älskade på wienerdialekt och en annan som visade den ryska tsaren som skrev till Hindenburg. Han medverkade också i komedi- och romantikfilmen Prinsen och dansaren ( Der Balletterzherzog ) från 1926, regisserad av Max Neufeld, som mötte negativa recensioner och censur. Under hela sin karriär spelade han in musik på grammofonskivor. År 1939 mottog han Ehrenring der Stadt Wien (Äreväringsringen från staden Wien). Han togs också med i ’Gottbegnadeten-Liste’ (Lista över de välsignade) 1944, en lista som användes av naziregimen för att skydda konstnärer. Efter sin död fick flera platser sitt namn efter honom, inklusive Richard-Waldemar-Hof och Richard Waldemar Park, som har en byst av honom; han är begraven på Hietzinger Friedhof i en grav tillägnad honom.