Global talangkatalog

Komikerkatalog

Bläddra bland komikerprofiler, biografiska sammanfattningar, ursprungsland och officiella länkar.

1840 komiker

Alan Young

Alan Young, född Angus Young den 19 november 1919 i North Shields, Northumberland, England, hade en karriär som spände över radio, film och television. Hans föräldrar var skotska; hans far arbetade både som gruvarbetare och tapdansare, medan hans mor var sångerska. Innan sin sjätte födelsedag flyttade familjen från Edinburgh, Skottland, till West Vancouver, British Columbia, Kanada, efter att först ha flyttat dit när han var ett litet barn. Youngs tidiga intresse för radio utvecklades på grund av astma under barndomen. Han började leverera komiska monologer på scen vid 13 års ålder och hade redan säkrat radioprogram i både Kanada och USA under 1930-talet och tidigt 1940-tal. Under andra världskriget tjänstgjorde Young i den kungliga kanadensiska flottan. Han lämnade flottan efter att ha blivit tilldelad att skriva för en flottshow; det rapporterades att han försökte gå med i den kanadensiska armén men blev avvisad på grund av barndomsastma. Efter att ha fullgjort sin militärtjänstgöring började Young spela huvudroller i humoristiska program, kända som *The Alan Young Show*, som sändes i radio och television från 1940-talet till 1950-talet. Hans roll som Wilbur Post i tv-serien *Mister Ed* (1961–1966) är det han mest är känd för. Under hela sin karriär fortsatte han att medverka i filmer och TV-program, inklusive *Tom Thumb* (1958), *Baker's Hawk* (1976), *Katten från rymden* (1978), *Mickys Jul* (1983), *Kalle Ankas julfilm* (1990), *The Love Boat* (1983) och *Mord, hon skrev* (1986), samt en roll i såpoperan *General Hospital*. Från 1974 till sin död gav han rösten åt Joakim von Düsenstamm, och lånade ut sin röst till filmer och tv-spel. Han dubbade även Flaversham i *Den stora musdetektiven* (1986), med en skotsk dialekt. Young medverkade i den kortlivade sitcomen *Coming of Age* (1988-89). Alan Young avled den 19 maj 2016.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Anna Russell

Anna Claudia Russell-Brown, som professionellt var känd som Anna Russell, föddes i London, England, den 27 december 1911. Hon avled den 18 oktober 2006. Hon föddes till Claud Russell Brown, en överste i Royal Engineers och amatörpianist, och Beatrice Tandy, som senare fick kanadensisk medborgarskap på grund av sitt kanadensiska ursprung, och var en engelsk-kanadensisk sångare och komiker. Anna gick på St Felix School i Southwold, Suffolk, och studerade därefter vid Harrogate College, Bryssel och Paris. Hennes musikaliska utbildning fortsatte vid Royal College of Music, där hon studerade med pianoläraren Marmaduke Barton, och tog en examen i musikvetenskap och komposition mellan 1934 och 1939. Russell började sin karriär med uppdrag inom opera, inklusive ett anmärkningsvärt misslyckat framträdande som Santuzza i Cavalleria rusticana . Hon medverkade på BBC radio som folkmusiker 1931 och arbetade senare för BBC:s utbildningsavdelning. Efter sin fars död 1939 flyttade Russell och hennes mor till Toronto, Kanada, där de bosatte sig i Unionville, Ontario, och blev kanadensiska medborgare 1943 innan de fick amerikanskt medborgarskap 1955. Hon etablerade snabbt sig som underhållare på lokala radiostationer redan 1940, och medverkade som co-värd i varietyprogrammet Syd and Anna på CJBC i början av 1940-talet. År 1942 presenterades hennes debutkonsert av Toronto Imperial Order of the Daughters of the Empire. Russell fick internationellt erkännande med hjälp av Sir Ernest MacMillan 1944. Hon gjorde sin debut i New York City 1948 och turnerade omfattande i den engelskspråkiga världen, där hon framförde konserter, sjöng och spelade komiska musikaliska skisser på piano. Hennes humorstil kännetecknades av torr humor och en hån mot pretention, ofta med betoning på det absurda i accepterade berättelser. Hon är bäst känd för Ringens Nibelungar (En Analys) , en 22-minuters humoristisk sammanfattning av Wagners opera, som hon framförde och släppte på ett album 1975. Andra anmärkningsvärda verk inkluderade Hur man skriver sin egen Gilbert och Sullivan-opera och roller i en animerad film av Hansel och Gretel (1954), samt roller vid New York City Opera (1954) och Cosmopolitan Opera (1957). Hon medverkade på Broadway i All by Myself (1960) och i The Ed Sullivan Show , med framträdanden på Carnegie Hall och Royal Albert Hall. Hon grundade Grow Productions, Inc. 1963 och skrev sin självbiografi, I’m Not Making This Up, You Know! , 1985. En videospecial med titeln The First Anna Russell Farewell Special släpptes 2001.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Anthony McPartlin

Anthony David McPartlin, en infödd i England, har byggt en karriär som en TV-värd, producent, komiker och tidigare som sångare, rappar och skådespelare. Han fick omfattande erkännande för co-hosting med Declan Donnelly under monikern Ant & Dec.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Armando Iannucci

En skotsk satiriker, författare, regissör, producent och artist är Armando Iannucci. Född den 28 november 1963 i Glasgow, kommer han från en familj med italienska rötter; hans far var från Neapel och hans mor föddes i Glasgow. Hans fars historia som skribent för en antifascistisk tidning och deltagande i de italienska partisanerna som tonåring påverkade sannolikt Iannuccis världsbild. Han studerade vidare vid University of Glasgow och därefter vid University of Oxford, där han tog en examen i engelsk litteratur. Iannucci började sin karriär genom att arbeta med Chris Morris på radioserier som 'On the Hour', som 1994 anpassades till tv som 'The Day Today'. Han är också känd för att ha skapat karaktären Alan Partridge tillsammans med Steve Coogan, ett samarbete som resulterade i flera program inklusive ‘Knowing Me Knowing You’ (1994-1995) och ‘I’m Alan Partridge’ (1997-2002), samt filmen 'Alan Partridge: Alpha Papa' (2013). Han var värd för 'The Armando Iannucci Shows' 2001, och skapade den parodidokumentären 'Time Trumpet'. Hans tidiga radioprogram inkluderade Meanwhile in Glasgow med Arnold Brown och The Mary Whitehouse Experience , och fick betydande uppmärksamhet 1991 med On The Hour . Iannuccis mest anmärkningsvärda verk inkluderar den politiska komediserien 'The Thick of It' (2005-2012), som fick 13 BAFTA-nomineringar och vann 5, samt dess filmversion, 'In the Loop' (2009), för vilken han nominerades till en Oscarspris. Han skapade och var showrunner för HBO-serien 'Veep' från 2012 till 2015, vilket gav honom två Emmys 2015 – Bästa komediserie och Bästa manus; serien har vunnit totalt fyra Emmys för Bästa komediserie. Han regisserade filmerna 'Stalins död' (2017), som nominerades till två BAFTAs och vann Bästa komedi vid European Film Awards, och 'David Copperfields personliga historia' (2019), som vann Bästa manus vid WGBA och BIFA och fick en Golden Globe-nominering. Han fortsätter att skapa komedi, och arbetar för närvarande med 'Avenue 5' och ‘The Franchise’ tillsammans med Sam Mendes. Hösten 2024 planeras en produktion för Londons West End, där Steve Coogan kommer att återuppta sin roll, då Armando Iannucci anpassar Stanley Kubricks 'Dr Strangelove' för scenen och gör sin debut som dramatiker med 'Pandemonium', i ett återförenande med Coogan. Han publicerade 'Hear Me Out' 2017, en bok om klassisk musik, och valdes in som ledamot av Royal Society of Literature (RSL).

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Bernard Manning

Bernard Manning var en komiker född den 13 augusti 1930 i Harpurhey, Lancashire, och uppvuxen i Ancoats, Manchester. Hans fars släkt härstammade från rysk judisk bakgrund, medan hans familj också spårade sina rötter till Irland. Han lämnade skolan vid 14 års ålder och arbetade först på en tobaksfabrik och hjälpte sedan kortvarigt till i sin fars grönsakshandeln. Han gjorde militärtjänst i den brittiska armén, vilket började 1950. Under tiden han var stationerad i Tyskland började Manning sjunga för att underhålla sina kamrater, vilket ledde till gratisföreställningar och så småningom till att han började ta entréavgifter, och insåg en möjlighet inom showbranschen. Under 1950-talet ägnade sig Manning åt en karriär som professionell sångare och arbetade som programledare, bland annat som frontfigur i storband som Oscar Rabin Band. År 1959 köpte han Embassy Club och förvandlade det från en förfallen biljardhall. Det ryktas att The Beatles uppträdde på Embassy Club tidigt i sin karriär. Han gick över till komedi och gjorde sin tv-debut 1971 i Granada TVs The Comedians . Hans komedistil kännetecknades av ett gammaldags angreppssätt och användningen av stereotyper, med inslag av pubhumor, rasistiska kommentarer och sentimentala teman. Manning ledde The Wheeltappers and Shunters Social Club från 1974, en roll som anses vara bland hans mest kända verk. Manning's karriär inkluderade framträdanden i kortfilmen A Couple of Beauties (1972) och värdskap för dokumentärkortfilmen The Great British Striptease (1980), samt den kortlivade humorquizshowen Under Manning (1981). År 1994 ställdes han inför en industriell tribunal angående anklagelser om rasdiskriminering relaterat till hans framträdande, och 1998 erkände han sig vara rasist i The Mrs. Merton Show . Trots dessa kontroverser behöll han en lojal fanskara som betraktade honom som en ”rakryggad hjälte”. Mot slutet av sitt liv upplevde Manning en mindre TV-karriärrevival, inklusive framträdanden i Mumbai. Han dog i juni 2007 av njursjukdom, 76 år gammal, och lämnade efter sig sin son, Bernard Jr, som drev Embassy Club från 1999 och fortsatte att driva den efter sin fars död.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Charlie Hall

Charlie Hall, född 19 augusti 1899 i Ward End, Birmingham, Warwickshire, var en engelsk filmaktör och en mångfacetterad komiker. Han växte upp i Providence, Rhode Island, och fullbordade sin utbildning vid Rhode Island School of Design. Ursprungligen lärde han sig snickeri som yrke, men steg in i underhållningsvärlden som tonåring genom att ansluta sig till Fred Karnos trupp av scenkomiker. Denna tidiga erfarenhet ledde till arbete som scenarbetare i New York City och slutligen, omkring mitten av 1920-talet, anställning hos Hal Roach. Halls karriär omfattade olika roller, inklusive samarbeten med Buster Keaton och Charley Chase, vilket visade hans mångsidighet inom det komiska landskapet. Han uppnådde betydande erkännande för sina framträdanden i nästan 50 filmer tillsammans med Laurel och Hardy, där han ofta spelade en elak hyresvärd eller motståndare. Denna association gjorde honom bäst känd som en nemesis till den ikoniska duon. Hans filmarbete sträckte sig bortom detta partnerskap, inklusive en roll i Charlie Chaplins *Limelight* (1952) och en film med Frank Faylen 1941. Han är erkänd som medlem i Rhode Island Comedy Hall of Fame, vilket återspeglar hans betydande bidrag till komedins värld. Hall’s komiska fokus kretsade ofta kring Rhode Island, och inkluderade ämnen som den lokala dialekten, personer som Buddy Cianci, och välbekanta landmärken i hans framträdanden. Han skapade kabarékomedishowen “Ocean State Follies,” som fick utmärkelser för sina parodier om Rhode Island. Dessutom tillskrivs han att ha skrivit “Rhode Island’s It for Me,” som är delstaten officiella sång. Vidare samarbetade han med sketcher för NBC-10 tillsammans med Joe Rocco och hade flera roller – delägare, artist och bokare – på Periwinkle’s, Rhode Islands första komediklubb, en scen som hade framträdanden av Louis C.K., Dave Chappelle och Joe Rogan. Han var också medskapare av Comedy Connection, som öppnade i East Providence 1989. Han avled den 7 december 1959 i North Hollywood, Kalifornien, av tjocktarmscancer, men hans arv lever vidare genom sitt arbete och nuvarande samarbeten med Doreen Collins i komedishowen “Aging Disgracefully.”

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Charlotte McDonnell

Charlotte McDonnell är en komiker från Storbritannien, född den 1 oktober 1990 i Bath, Somerset. Hon fick initialt uppmärksamhet under namnet Charlie McDonnell och etablerade en betydande närvaro online med lanseringen av sin YouTube-kanal 'charlieissocoollike' den 3 april 2007. Kanalen växte snabbt och nådde en milstolpe på en miljon prenumeranter i juni 2011, vilket gjorde den till den första brittiska kanalen att nå detta antal. Under denna period utforskade hon även musikaliska vägar; släppte ett soloalbum med titeln 'This Is Me' 2010 och deltog i bandet Chameleon Circuit med Doctor Who-tema från 2009 till 2011, samt var involverad i det kortlivade musikprojektet Sons of Admirals fram till maj 2011. Hennes karriär fortsatte med varierande samarbeten. Från 2015 till 2016 medverkade McDonnell som medvärd i YouTube-frukostprogrammet 'Cereal Time' tillsammans med Jimmy Hill. Mellan 2013 och 2014 regisserade hon en serie kortfilmer. I december 2018 avslutade hon sina regelbundna YouTube-uppladdningar, men fortsatte vara aktiv inom andra kreativa områden. Hon flyttade till Toronto, Kanada, 2017. En betydande utveckling inträffade i januari 2023 när hon offentligt meddelade att hon är en transkvinna och använder pronomenen hon/de. Efter detta meddelande började hon streama på Twitch under kontonamnet coollike. Just nu är Charlotte McDonnell känd för att vara medvärd till humorpodden "What's All This Then" tillsammans med Libby Watson. Hon är också producent och värd för podden, som fokuserar på ämnen relaterade till Storbritannien och släpper avsnitt varje vecka, med en speltid på ungefär 120 minuter. Hittills har 80 avsnitt släppts. Podden har haft många gäster, inklusive Brendan James, Max Read, Alec Robbins, Jamie Loftus och Demi Lardner, som diskuterat olika brittiska kulturella fenomen som "Ghostwatch", "The Wicker Man", "Neopets", "Boohbah" och "Keeping Up Appearances". Hon har också medverkat som gäst i podden "International Waters". McDonnell rekommenderar både poddarna "What’s All This Then" och "Be Gay Solve Crimes", vilket visar hennes fortsatta engagemang i podcastvärlden.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

David Baddiel

Född i Troy, New York, den 28 maj 1964, är David Baddiel en mångfacetterad engelsk personlighet som arbetar som komiker, programledare, manusförfattare och författare. Han härstammar från Storbritannien, men hans föräldrar bodde i USA när han föddes; dock flyttade han till England med sin familj vid endast fyra månaders ålder. Baddiels utbildning inkluderade studier vid North West London Jewish Day School och Haberdashers' Aske's Boys' School, vilket kulminerade i en double first BA-examen från King’s College, Cambridge, där han studerade engelska. Han påbörjade kortvarigt en doktorsexamen i engelska vid University College London. Baddiel började sin karriär genom att samarbeta med Rob Newman, bland annat genom att uppträda på Wembley Arena 1992 för Storbritanniens första arenakomishow och genom att vara medskapande av The Mary Whitehouse Experience och Newman and Baddiel in Pieces , båda sända på BBC Two. Han bildade därefter ett framgångsrikt komedisamarbete med Frank Skinner, där de skapade och presenterade Fantasy Football och Baddiel & Skinner Unplanned . Tillsammans med The Lightning Seeds skrev han 1996 den ikoniska låten ‘Three Lions’, som har blivit en bestående engelsk fotbollshymn. Han har även skrivit manuset till komedifilmen The Infidel . Utöver television och musik är Baddiel en flitig författare. Han har skrivit tolv barnböcker, inklusive titlar som The Parent Agency , AniMalcolm , Birthday Boy och Head Kid . Han har även publicerat fyra romaner för vuxna: The Death of Eli Gold , Time For Bed , Whatever Love Means och The Secret Purposes . År 2022 släppte han den facklitterära boken Jews Don’t Count och en tillhörande dokumentär för Channel 4. Hans senaste verk inkluderar inspelningen av en trilogi av specialprogram, 'Not The', för Sky Arts 2024, lanseringen av podcasten ‘A Muslim and a Jew Go There’ med Sayeeda Warsi 2024 och en komedireseberättelse, Two Men on a Bike med Hugh Dennis, planerad till utgivning 2025. Hans memoarer, My Family , publicerade 2024, uppnådde bestsellerstatus. Han har även återvänt till stand-up, med föreställningar som Fame: Not The Musical (2013), My Family: Not the Sitcom (nominerad för en Olivier Award 2016) och Trolls: Not the Dolls (2020-2021).

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Eric Morecambe

Eric Morecambe, född John Eric Bartholomew den 14 maj 1926 i Morecambe, Lancashire, var en brittisk komiker och underhållare. Han använde artistnamnet 'Morecambe' härlett från hans hemstad. Hans födelsecentennium kommer att firas år 2026. Han avled den 28 maj 1984, vid 58 års ålder. Från tidig ålder utvecklade han en karriär som både komiker och underhållare, och uppnådde framgång i många talangtävlingar, bland annat en som hölls i Hoylake 1940. Vid 14 års ålder lämnade han skolan 1940 och startade en duo med Ernest Wise. De möttes på varietéteaterkretsen runt 1940 och debuterade på Liverpool Empire 1940. Partnerskapet avbröts kortvarigt av andra världskriget; han tjänstgjorde som Bevin Boy (kolgruvare) från maj 1944, och arbetade i Accrington i 11 månader innan han blev invaliderad på grund av sjukdom. De antog scennamnen Morecambe och Wise, inspirerade av George Formby och Ernie som förkortade sitt efternamn. Partnerskapet varade fram till Morecambes död 1984. Komikduon Morecambe och Wise medverkade i tv-program som "Söndagskväll på London Palladium" och "Double Six", och de var huvudattraktioner i serien "Two of a Kind" (1961-1968) som sändes av Associated Television; 1963 gästade The Beatles programmet. Deras övergång till BBC 1968 ledde till enorm popularitet, med Eddie Braben som deras främste manusförfattare från 1969, vilket markerade en "guldålder" för programmet. "The Morecambe & Wise Show" blev oerhört populärt och lockade kändisar som var ivriga att medverka; en berömd sketch involverade Eric som parodierade dirigenten Andre Previn som "Andrew Preview". Mellan 1968 och 1977 visade BBC deras årliga juluppträdanden, vilket blev betydelsefulla tv-tillfällen; julutsändningen 1977 hade en publik som översteg 28 miljoner tittare. De uppträdde över 1 000 gånger i Morecambe, som betraktades som deras "andliga hem". Morecambe ansågs generellt sett vara den roligare av de två, med Wise som den raka mannen. De använde "Bring Me Sunshine" som temasång från 1969. Julspecialen 1983 för ITV markerade deras sista framträdande som ett team. Han medverkade i "Night Train to Murder" (1983), som sändes 1985, och agerade i "The Passionate Pilgrim".

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Mark Gatiss

Mark Gatiss, född 17 oktober 1966 i Sedgefield, Durham, England, är en mångfacetterad engelsk talang. Han fungerar som skådespelare, komiker, manusförfattare, regissör, producent och romanförfattare. Hans föräldrar var Winifred Rose O'Kane och Maurice Gatiss. Gatiss gick på Heighington Church of England Primary School och Woodham Comprehensive School innan han studerade Theatre Arts vid Bretton Hall College, University of Leeds. Han har samlat på sig betydande erfarenhet inom underhållningsbranschen, med skådespelarinsatser som dateras före 1997 och tidiga skrivjobb i science fiction-projekt. Gatiss är bäst känd för sina komiska samarbeten med Steven Moffat, särskilt deras gemensamma skapande av The League of Gentlemen . Denna komediduon, inklusive Gatiss, vann Perrier Award på Edinburgh Festival Fringe 1997. Serien, som involverade absurd observationshumor om brittisk vardag, sändes från 1999 till 2002. Han medverkade också som medskapare, medförfattare och skådespelare i The League of Gentlemen . Vidare har han skrivit flera avsnitt av Doctor Who , och bidragit under både Steven Moffat och Russell T Davies, och porträtterade Frank Renfield i miniserien Dracula från 2020. Hans arbete sträcker sig till film och TV, inklusive roller i Game of Thrones (2014–2017), Wolf Hall (2015) och Coalition (2015), samt framträdanden i filmer som Victor Frankenstein (2015), Denial (2016), Christopher Robin (2018), The Favourite (2018), The Father (2020), Operation Mincemeat (2021) och Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One (2023). Gatiss karriär har präglats av betydande erkännande. Han mottog två Laurence Olivier Awards, där han vann 2016 för *A Month in the Country* och återigen 2023 för *The Motive and the Cue*. Han innehar även en BAFTA TV Award, en Primetime Emmy Award och en Peabody Award. Han är känd för sin tolkning av Mycroft Holmes i BBC-serien *Sherlock* (2010–2017), inklusive ett minnesvärt framträdande i "Sherlock: The Abominable Bride" (2016). Andra anmärkningsvärda roller inkluderar Menenius i Shakespeares *Coriolanus* (2013) och Kung George III i en uppsättning av Alan Bennetts *The Madness of George III* (2018). Han har även utforskat olika genrer, medverkat i den mörka komedin 'Nighty Night' och sci-fi-komedin 'Clone'. Sedan 2014 har han medskapande och agerat i serien 'Inside No. 9', och har lett program som 'Hunting Ghosts with Gatiss and Coles' (2022) och 'In Search of Dracula with Mark Gatiss' (2020), vilket visar hans fortsatta närvaro inom televisionen.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Simon Bird

Simon Bird, en komiker, skådespelare och regissör, kommer från Storbritannien och föddes den 19 augusti 1984 i Guildford, Surrey. Han gick på Cranmore School, West Horsley, följt av Royal Grammar School, Guildford, och slutligen Queens' College, Cambridge, där han studerade engelska och var ordförande för Footlights. Därefter tog han en masterexamen från Birkbeck College, med inriktning på kultur- och kritisk studie. Under åren 2007 och 2008 inkluderade Birds tidiga karriär inom komedi framträdanden med 'The House of Windsor' på Edinburgh Festival, samt deltagande i Chortles nationella studentutmärkelser. Han slutade på andra plats i tävlingen 2008, med en rutin om sina upprepade anmälningar. Han fick bred uppmärksamhet genom att porträttera Will McKenzie i *The Inbetweeners*, ett E4-komediprogram som sändes från 2008 till 2010; efterföljande filmer släpptes 2011 och 2014. Denna insats gav honom en British Comedy Award för Bästa manliga nykomling 2008 och Bästa skådespelare 2009, och serien anpassades till en framgångsrik film. Dessutom spelade Bird Adam Goodman i *Friday Night Dinner*, en Channel 4-serie som sändes mellan 2011 och 2020, med Tom Rosenthal som sin medskådespelare som porträtterade en av två bröder med judisk bakgrund. Han medverkade, skrev och spelade huvudrollen i situationenkomedin *Chickens* 2013, där han gestaltade Cecil. År 2016 gjorde han debut som regissör med kortfilmen *Ernestine and Kit*, och följde sedan upp detta med sin första spelfilm, *Days of Bagnold Summer*, 2020. Hans arbete som regissör omfattar även TV, inklusive regin för Säsong 3 av mockumentären *Pls Like* och den första säsongen av sketchshowen *Ellie & Natasia*. Han kommer att medverka i *Star Wars: Starfighter* 2027. Han regisserade nyligen *Such Brave Girls* (2023) och medverkade i *Everyone Else Burns* (2023).

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Storbritannien

Tommy Cooper

Thomas Frederick Cooper, mer känd som Tommy Cooper, var en walesisk komiker och magiker. Han föddes den 19 mars 1921 i Caerphilly, Wales, av Thomas H. Cooper, en före detta armérekryteringssersarg som senare blev kolgruvare, och Catherine Gertrude Wright. Hans familj flyttade till Exeter, Devon, när han var tre år gammal, troligtvis på grund av hälsoproblem relaterade till kolföroreningar. Han gick på Mount Radford School for Boys och utvecklade ett intresse för magi vid åtta års ålder efter att ha fått en trollset från sin moster Lucy. Från 1940 tillbringade han sju år i den brittiska armén, först som jägare inom Royal Horse Guards och därefter anslöt han sig till Montgomerys Desert Rats i Egypten. Under denna tid, medan han underhöll kamrater med en Navy, Army and Air Force Institutes (NAFI) underhållningsturné, började han bära en röd fes, vilket skulle bli hans kännetecken, efter att en publik reagerade humoristiskt när han tog den från en servitör i Kairo. Hans professionella karriär inleddes på julafton 1947 och kort därefter anslöt han sig till The Magic Circle. Coopers komedistil kretsade kring "misslyckade" tricknummer, ofta presenterade som spektakulär, koreograferad inkompetens. Denna approach visade sig vara roligare än lyckad trollkonst. Kritiker ansåg honom vara en ekonomiskt 'tight' person, och han var känd för sin förmåga att få folk att skratta, ofta dela skämt med publiken. Han gifte sig med Gwen Henty 1947, och de fick barn som hette Thomas Henty och Vicky Cooper. Tommy Cooper avled den 15 april 1984, 63 år gammal; hans död orsakades av en hjärtattack under en föreställning av hans 'kända trollklädes-sketsh' på Her Majesty's Theatre i London, ett evenemang som sågs av ungefär 12 miljoner människor.

Visa profil